Jag är avig och inget är rätt

Jag glömde titta på vattnet under broarna när augusti gick över tröskeln till september. Det var en händelserik vecka. Jag har vunnit en tavla av ett ansikte. Med ögon som kommer se allt i rummet. Den kommer hitta en plats på min vita vägg. Och lämna ett osynligt avtryck när jag plockar ner den. Jag promenade med solen på Riddargatan och tittade prinsen i ögonen. Firade årets första jul och tittade på den vackra granen och öppnade den första julklappen. En linneduk i indigoblått. Tog den under armen och gick tillbaka ut i den varma sommarmorgonen. Jag kom på att jag inte vill köpa hus. Istället började jag springa. Tänkte att jag springer tills jag blir trött. Jag blev aldrig trött. Jag bara sprang. Och det duggregnade, himlen var grå och förorten var så full av förort. Grå och vacker. Jag sprang vid tunnelbanespåret och lyssande på tystnaden på kyrkogården. Lämnade ännu en tidning i skrubben som vi kallar slottet. Firade dåliga nyheter och bra nyheter med bubbel. Vi blir kvar och får fortsätta lämna nummer nästa år. Så otroligt glad för det. Men våra två andra tidningar får inte det. Så det var med blandade bubblor vi korkade upp. Men tänker att det ordnar och löser sig. 

Det skiftar. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: