Ingen människa är en ö. Nu är vi framme och på plats på Koh phangan. Samma ö samma strand samma hotell samma rum. Känns som vi var här förra veckan. Som om ingen tid har gått. Ett år som en vecka. Strapatser brukar funka. Men de brukar också inte funka. Många låsningar både utan förflyttningar och med förflyttningar. Och lika rastlös blir då även jag.
Här bor lugnet själv. Och nu kommer vi och ändrar på det.
Innan vi bytte ö gick vi på marknad och åt pad thai vårrullar och pommes frites.
