Bedriften.

Att kväll efter kväll vid sju, halv åtta, bestämma sig för att gå upp på berget. Att ta fram allas vinterkläder igen och på något förunderligt sätt få på dem på den ena våta fläcken som samlar damm i sin tröja liggandes på golvet och den andra som sitter fast i en dörr eller i en fras eller i ett ljud och den tredje gapandes och den fjärde tjurandes. Att upphäva energin och orken att själv få på mig alla kläder och genomsvettig hjälpa de andra. Att sen skrapa rutor och värma upp bilen och åka iväg. För att sen börja promenaden uppför berget. Medan slalomåkarna swischat förbi och jag känner en fläkt från förr när jag också for nerför svarta backar och kom i alldeles för hög fart ner mot liftkön. Och mer och mer vill jag göra det igen! Snart så kanske. Bedriften att sen gå uppför i tjugofem minuter i isande kyla. Och se ut över stadens alla ljus och varje gång är det lika vackert över stan. Igår hade vi med oss såpbubblor och vi blåste bubblor där uppe på berget i mörkret. Mimmi rusade efter dem och borta är den blöta fläcken som ligger på golvet och samlar damm i tröjan! Och sen gå nerför backen i femton minuter. Bedriften att göra detta flera kvällar i veckan. Det är fasen inte dåligt! Så nöjd! 

  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: