Det är måndag och det är låst

Det blir alltid bakslag efter att ha varit ur rutiner, ur allt som är vanligt, utan tid att få stänga in sig i sitt rum, efter att ha varit på resande fot, efter att ha träffat folk varje dag i flera veckor. Då kommer bakslaget. Det har det alltid gjort. Mer eller mindre. Efter sommaren var det inte lika kraftfullt. Som nu. Nu är det svårt att få ihop hennes dagar. Det är tvärstopp. I varje dörr. Vid varje sak som ska göras. Får se när det går över och blir till de gamla vanliga ”inte kunna klä på sig, inte borsta håret, inte borsta tänderna”. Måste vara så svårt att fungera när man inte kan förklara.

Och sen är det alltid lika upplyftande när de ringer från instanserna där vi söker avlastning och där hennes framtid faktiskt hänger på deras trådar. Och alltid mumlas det om att man har rätt att ansöka, om tex fritids ifall det skulle behövas efter skolan ifall föräldrarna jobbar och hon MOT FÖRMODAN inte kan gå hem från skolan själv och vara ensam när hon är tolv. Skämtar du eller? Tänker jag. OM vi vill ansöka om fritids så måste den nya handläggaren göra en utredning och vi måste prata med Molly och fråga vas hon tänker. Skämtar du? Tänker jag. ”Jag vet ju i och för sig inget om Molly, har inte ens öppnat hennes mapp”. Nä, hade du gjort det hoppas man ju att handläggaren innan skrivit ner nånting om vilka diagnoser hon har, att hon inte kan kommunicera, eller knappt ens vara själv i ett rum. Jag vet, jag blir galen innan jag ens vet vad det handlar om. Och skitirriterad över att hon ringer och upplyser om saker och inte ens vet vad vi och Molly handlar om. Hur som helst, snart ska denna människa göra en utredning av Mollys situation för att se vad hon har rätt till. Känns helt sjukt. Just ja, angående att vi kan komma att behöva kortis. För att själva inte gå på knäna och för att Molly ska bli mer självständig så måste vi komma överens, för det finns väl en till  vårdnadshavare? Ok. Tack för tipset. Hello framtid. 

2 kommentarer

  1. Allvarligt – hade handläggaren inte läst innan de ringde?!?! Omg, wtf och lite annat på det. Man har god lust att ”vi kan byta en vecka, kom och lev mitt liv – I dear you!”

    Och ”om hon inte kan gå hem själv”… Finner inte ord.

    1. Ja, jag blir så trött. Man undrar hur det ska bli. När den dagen kommer då hon tex behöver fritids efter skolan och typ inte får det, då får man sluta jobba. Och när den dagen kommer då hon ska ha en sysselsättning ett boende.,,,? Orkar inte ens tänka tanken.
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: