Hon, som aldrig lyfte sina slöjor i morgonljuset

Man undrar ju när man sitter och tittar ut över soluppgången när dimmorna lättar över det spegelblanka vattnet och jag tar en bok som ligger i fönster och slår på måfå upp en sida och finner följande text. Som precis beskriver det jag ser. Magiskt. Att kunna klä världen i de orden. Så vackert. 

Glad fredag!

  
  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: