För tre år sen idag kom det magiska samtalet. Dagen då det dånade på himlen när kugghjulen slog i varandra och la mitt kaos på plats. Fem över elva. En minut efter att ha avslutat samtalet med läkaren om medicin inför en enbryodonation i Estland. Efter år av kaos, väntan, ångest då vi gått på vägar jag aldrig hade trott vi skulle gå, över berg och ner i de djupaste av dalar. Ibland trodde jag inte kroppen skulle tåla mer.
Men så kom samtalet. Som förändrade allt! Så tacksam! Idag firade vi med att att gå på Skansen med våra vänner som vi träffade på föräldrautbildningen. Och det är extra speciellt så klart att deras dotter A är lika gammal som Mimmi, från samma ställe och från samma barnhem. Så det var så härligt och väldigt speciellt att träffa dem just idag. Av alla dagar! Och de var så gulliga och glada att se varann och sprang runt hand i hand på Skansen bland påfåglar och björnar!
Ett ord som poppar upp i huvudet när jag ser fotot och läser dina ord om Mimmi är ”självklar”. Hon verkar så stolt, härlig, stabil och ja, självklar på något fint vis.
Grattis till er alla att ni fick varandra som familj!
Tack va du är gullig! Ja självklar beskriver det väldigt bra! Kram