En kompis

Det var så fantastiskt att se bilderna på Molly när hon hade en kompis här. De hade båda sina assistenter och de verkade ha skrattat så mycket. Och det är så ovanligt och händer så sällan att man blir alldeles glad. Och man blir alldeles ledsen, över att det inte är en naturlig vanlig händelse som för alla andra barn. Och för några sekunder medan jag tittar på bilderna kan jag önska att om allt vore annorlunda kunde det vara just så här. Med den där glada klara blicken och det där härliga skrattet! När de leker. Som alla andra. 

Nu är allt precis som det är, precis som det ska vara. Och då svämmar hjärtat nästan över av att det finns en kompis för henne. Och hon får vara en alldeles vanlig elvaåring. 

   

  

   

   

 

3 kommentarer

  1. Katarina · · Svara

    Underbara bilder, så mycket bus och glädje!

    Idag träffade vi en dagiskompis till sonen i parken. De lekte på sitt sätt en stund. Vi mammor stod och pratade. Ett litet tag kändes allt som det alltid borde kännas.

    Sen kom andra dagiskompisar och för mig blev det tydligt hur sonen då valdes bort. De var inte elaka, han hängde bara inte med i leken och räknades liksom inte längre. Sonen gick som vanligt in i sin egna lilla värld och verkade inte märka något. Ju äldre han blir, desto tydligare blir utanförskapet.

    1. Katarina, jag känner precis igen känslan. Att vara utanför, att se ens barn vara nån annanstans och att ens barn blir bortvalt. Det är hemskt.
      Det är fantastiskt att få känna att allt är som det borde, då de hittat nån att leka med, allt som är så självklart att man kanske inte ens tänker på. Medan vi tänker på det jämt. Ja, ju äldre de blir desto tydligare blir det.
      Molly står alltid för sig själv i lekparken när vi är där. Hon leker aldrig med nån där. Går mest omkring för sig själv och det ser ut som att hon inte vet vad hon ska göra där. Nu ett par gånger har hon stått och väntat på att en gunga ska bli ledig och det känns som ett framsteg att hon sen gått fram till den själv och satt sig att gunga. Inget är självklart, inte ens att gunga…
      kram

  2. Mormor@Morfar · · Svara

    Härliga bilder – vi kan riktigt höra Mollys glada, härliga skratt. 💕💕

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: