Summerade. Hur allt blev. Vad fort det gick.

En blå himmel väckte mig. Tidigt. Och kvar fanns bergen. Och lika spegelblank var älven. Somnade och vaknade med alla tankar som gårdagen planterat.

Idag mötte jag någon jag kände en gång i tiden. För länge sen. Drack kaffe. Snubblade över tjugofem år på mindre än en timme. En annan tid. Summerade. Hur allt blev. Vad snabbt det gick. Åren. Och timmen.

Gårdagen var påtaglig, då livet och döden var så närvarande. Begravningen väckte så mycket tankar. Om livet. Man lever bara en gång. Det är bara att hoppa. Att finnas. Något som kallas evigheten gör sig påmind. Evigheten, dit man ska. Dit några redan gått. Funderar mycket på det. Plötsligt förstod jag. Och den svåra tanken på evigheten fick ett svar och känns inte lika tom längre. 





Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: