Och ljuset som försökte ta sig in

Måndag och ny vecka! Vaknade till fågelkvitter och ljuset som försökte ta sig in. Längtar lite tillbaka till förra veckan. Då jag var lätt som en fjäder och jag flög fram över gruset på asfalten. Det var härligt. Jag hade glömt hur det var, hur mycket rustningen väger. Nu är den på igen, men jag ska hålla mig kvar lite i förra veckans lätta steg. 

Men jag har svårt att komma över att jag aldrig kan få höra vad hon gjort, hur det var, vem hon lekte med, vad hon tänkte på, hur hon kände dig. Jag tror aldrig att jag fullt ut kommer komma över den sorgen. Att inte kunna prata med mitt barn. 

Men snart tror jag att det vänder och jag kommer få höra henne rabbla ett och annat på sitt eget sätt och då kommer jag tänka att så här mycket har hon aldrig pratat och då kommer jag hoppas att det aldrig tar slut. Och under tiden kan jag titta på henne och lyssna på allt Mimmi har att säga och det är fantastiskt! 



2 kommentarer

  1. Tina Bergström · · Svara

    ALL respekt för sorgen<3 kram till en fantastisk mamma<3

    1. Kram till dig min vän!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: