Man kan inte utveckla sig ur det här

Veckans första möte var med försäkringskassan. Det tar på krafterna att vräka ur sig allt som Molly inte kan. Jag hade det nedskrivet, allt hon inte kan, hur många minuter vi borstar hennes hår, vad den extra tvätten av kedjetäcket kostar. Med darrig stämma förklarar jag att Molly kan inte utveckla sig ur det här. Urladdningen är total, och jag har dessutom telefonskräck, så att vakna till en sån dag tar på krafterna. Så mycket att jag blev sjuk, tappade rösten, fick feber och skavsår i halsen.

Men det hindrade oss inte från att sitta upp till halv fyra. På natten. Vi drack vin och pratade i åtta timmar i streck, utan minsta tanke på morgondagen, som snabbt blev till ovanligt seg gårdag när Mimmi studsade upp pigg på Mimmivis redan klockan 7. Jag tror vi var ganska förvånade över att vi hade så mycket att prata om. Faktiskt.

Som sagt urladdningen några timmar tidigare var total. Efter telefonskräcken med försäkringskassan hade jag tjugo minuter på mig att ta mig till nästa möte som projektledare och mamma i molly AB. Då var det utvecklingssamtal i skolan och efter höstens början med ny lärare och allt taxistrul så är det ett under att Molly sjunger i högan sky när hon tror att ingen hör, eller att hon säger att ”jag vill inte”, när barnen ska presentera sig för ännu en ny assistent. Då smälter projektledaren och blir mamma igen!

En kommentar

  1. Önskar så du slapp vara så mycket projektledare och mest bara fick vara mamma. *kram*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: