Jag är bara en perfekt mamma till mina perfekta barn!

Jag måste ju vara tappad bakom en vagn som inte fixar frissan som man ska enligt konstens alla regler. Jag tycker Mimmis hår är helt underbart som det är och hon är superfin i två tofsar eller två pippiflätor. Jag ligger långt efter när det gäller att lägga upp bilder på hårfixarna. Och så halkar jag efter på medaljstegen för mammor. Okej jag ska ta tag i det, för det är lite komplicerat att ha en kjol på huvudet, tycker Mimmi. Och det förstår jag. Jag önskar bara att hon förstod hur fint och coolt hennes hår är.

Hur jag än vrider och vänder på mig själv så är jag inte en tillräcklig mamma, i folk på internets ögon. Antingen är det att jag inte gör Mimmis hår som man ska, och läser på fb, att ”stackars alla barn med mammor som inte gör håret”. Eller så är jag en känslig lättkränkt typ som man får tassa på tå omkring, och man får välja sina ord. (svar på det är att ja, det får man göra och inte för min skull utan för allmän medmänsklighet).
Sen var det här med konsekvens. I föräldraskapet och alla andra regler. Det pratas om att man ska vara så konsekvent med barn. Varför ska man vara det när inget i livet är konsekvent, när man inte behandlar vuxna konsekvent. Det skulle ju vara helt sjukt om man började köra i konsekvensfilen bland vuxna människor. Saker och ting är helt enkelt inte konsekventa. Vad lär sig barnet av det? Det är alltså inte en fråga, utan bara ett påstående till mig själv, när jag allt som oftast hamnar i en sitaution där jag tror att jag tar mig ur det här bäst om jag är konsekvent. För det har jag läst nånstans, att det ska man vara. Då är man en duktig förälder. Men jag tror inte på det. Det är för lätt för mig att dras med i alla utspel om att göra si och göra så. Och vips så står man där och vet varken ut eller in och börjar tvivla på att man kan nånting om mammaskap överhuvudtaget. Jag borde ju gått ut mammaskolan för länge sen med högsta betyg med tanke på var jag jobbar. Men icke sa Nicke Nyfiken.

Jag är ju bara en perfekt mamma till mina perfekta barn! Tack gode gude för det!

2 kommentarer

  1. Klart du är! Äsch, går väl fint att hålla det kortklippt som jag gör. Kram Kim.

    1. Ja eller hur! kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: