”det kommer finnas människor som kämpar för hennes rätt till ett fint liv”

Jag som precis börjat jobba på lagen om carpe diem, ett gigantiskt försök till att hitta de där små diamanterna som ibland glittrar med sin frånvaro. Då kommer krypet tillbaka, inte de där som bildar ett insektszoo hemma i huset nu när vi alltid har alla fönster öppna, utan den stora framtidsångesten, min värsta mardröm, mitt skräckscenario, det där som ger mig kvälvningar, hjärtklappning och dödsångest. Jag vet, jag lever ju numera inte längre där bort i framtiden, jag lever ju här och nu, men ibland kommer den slungades mot mig. Igår i form av en artikel i Aftonbladet. Och krälandet kom tillbaka. En artikel om en människa med autism och utvecklingsstörning som far så fruktansvärt illa att jag nästan spyr. Och det finns ingen mamma som kan hjälpa och ta hand om och bråka med myndigheterna. Och jag vet att jag måste leva överleva leva överleva länge länge längre. För det får inte hända min Molly.

Vem ska ta hand om min Molly?

Jag vilar i orden från en person jag inte känner som skrev så fint till mig: ”Och jag lovar dig, den dagen du och din man inte kan ta hand om Molly så kommer det finnas människor som kämpar för hennes rätt till ett fint liv.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: