Carpe fucking diem

Ungefär fem kilo senare är vi tillbaka. Hemma. Jag har alltid tyckt att hemma bra men borta bäst. Konstigt eftersom jag är en trygghetsknarkande kräfta. Eller är det inte så konstigt eftersom jag alltid har mitt skal med mig och är hemma överallt. Jag glömde en sak under de långa härliga veckorna av ledighet och det var att lägga mig på stranden och bara tacka den blå himlen. Jag glömde stoppa ner fötterna i den varma sanden och känna efter hur det känns. Så det fick jag råda bot på vid stränderna här hemma i det brinnande heta Sverige. Det är i och för sig smågrus på stränderna som bjuds här på mina breddgrader, men jag är nöjd med det lilla har jag förstått efter att ha studerat Jante.

Jag har hört att det går att ändra saker och ting på endast sju dagar. Låter som en overklig verklighet. Men det kanske går! Får försöka! Jag var nämligen ganska bra på att ”enjoy the little things”, för det stora sakerna funkade ändå inte bra. Men nu har jag slarvat bort de små sakerna. Som bröt ner det stora tunga frågorna och tankarna som gav mig svettningar och hjärtklappning. Och nu tänkte jag att jag skulle hitta tillbaka till det lilla.
Får se hur det går.

Jag njuter i fulla drag i de överhettade tunnelbanevagnarna på grön linje, jag njuter av att gå omkring i en svensk bastu och klibba ikapp med asfalten. Jag njuter av att värmen är överallt, ute och inne och jag njuter av en temperaturer som visar treor. Och jag älskar treo. Kanske lite för mycket.

Jag har redan fångat dagen lite!

a

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: