Man kan inte ha skinnshorts på autismläger

Därför fick de vara hemma och passa de Blocketfyndade garderoberna. De är ungefär det det enda som finns kvar hemma. Resten tog ungefär en hel dag att packa in i bilen. När man ska semestra i Sverige måste man gardera sig rejält. Särskilt som det var överdragsbyxor, mössa och vantar så sent som förra veckan. Precis när jag radat upp en armé av nagellack och Molly och jag bestämt oss för mörklila, så sliter sig den lilla rackarn ur greppet och far rätt ner i kakelgolvet, och går i tusen bitar, och färgar fogen lila. Det matchar precis de nya batiktavlorna som just flyttat in.

Väl framme på en kursgård i Skåne. Allt gott. Man tror att allt blir annorlunda när man har semester, men det blir det inte. Några spindlar hade visst hunnit flytta in precis före oss, och just när vi fick en minut att sitta sitt så vinglar Mimmi runt med ett glas vatten och liksom faller ner från betongtrottoaren och ramlar rakt ner i glassplittret. Vi drog en lättnande suck när vi ser att det är bara är ett sår på handen och ett på knät. Det kunde gått ungefär hur illa som helst.

Aktiviteterna avlöser varandra. Och vi försöker hänga med. Känns som vi alltid är sist. Och jag tar till mig ett råd från M, vår kloka granne, att det är bara att förbereda sig på det värsta och lämna sig själv och det man själv tänkt sig hemma.

Försökte lämna mig själv hemma när vi drog till Köpenhamn. Jag hade bara varit i Köpenhamn en gång tidigare, och då var jag där för en spermadonation. Lite skillnad. Nu var det ett akvarium vi skulle till. Ungefär samma sak. Inget av det fungerade särskilt bra. Hur som helst. Jag förberedde mig på det värsta. För mycket skrik, för mycket kommunala medel, för mycket folk, för vårt eget bästa. Men vi var där iallafall. Vi åkte lokalbussen till Malmö, tog tåget över Öresundsbron, en annan buss till Blue Planet, stod i kö bland en massa semestrande danskar och svenskar och hann titta på några fiskar. En timme senare hade vi skrikit oss igenom en lunch, Molly hunnit bli mörkrädd, vägrat sätta på sig sina skor, bytt trosor och Mimmi hade hunnit skrikit sig till en macka och trott att att hajarna skulle komma och ta henne. Så vi gav upp. Vi tog en buss till flygplasten, hittade tåget över Öresundsbron, och lokalbussen tillbaka till rummet. Där kraschlandande vi i sängen och sov i två timmar.

Jag räknade ut att det kostade ungefär 100 kronor per fisk som vi hann se…. Och vi hann se ungefär tio stycken. 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: