En smältdeg av gula spindelben

Skit va tufft det är just nu. Ärligt talat, ingen mässningsanans i sikte. Snart får jag nog t.o.m ställa undan valnötsporslinet. Känner ibland att det allt blir fel och inget blir rätt. Och det dåliga samvetet klappar en på axeln istället för det goda samvetet. Som bortblåst är den goda fasen. Istället är det en smältdeg av gula spindelben som klättrar ut ur hål på väggarna i drömmarna på nätterna, en krypande känsla av otillräcklighet och en rädsla för att allt är fel. Ett iskallt grönt regnigt juni som kräver vinterkängor och mössa och en energinivå som ligger nergrävd under det oklippta gräset och hur mycket rosenrot jag än knaprar verkar det inte släppa. 

Men vad gör man när det blir fel? Man gör om och gör rätt. Skriver listor, prioriterar, bockar av, skaffar barnvakt, klipper håret, köper en garderob, plockar upp alla kläder som ligger spridda överallt i huset, slänger byggskräpet, betalar byggräkningen och låser in alla gula spindlar, slänger ut bisonoxen och springer Mediaruset och hoppas på en endorfinkick. 

 

 

3 kommentarer

  1. Katarina · · Svara

    Vet inte om det är någon tröst precis, men här är en annan som nyss vrålade till sonen: ”Håll tyst nu för h-e…”. Hade riktigt arga ögon. Och sonen börjar förstås darra på underläppen och blir ledsen och rädd. Ångest. Årets mamma-pris gick inte till mig i år. Heller.

    Gick därför in på din blogg för att samla mig lite och läsa lite kloka ord. Ler av igenkänning. Läser ”Vårt yrväder”,scrollar och ser på bilden av tre M. Tänker att den där mamman med glasögon och blöj-mössa hon är allt bra hon. Att Molly och Mimmi kan skatta sig lyckliga.

    Nu ska det sägas förlåt, lekas piratskepp och ätas chokladkaka här. I den ordningen.

    1. ❤ Inte lätt alla gånger… Lät som en bra plan med förlåt, piratskepp och chokladkaka!
      Flyttar ni tillbaka hit i sommar? kram

  2. Katarina · · Svara

    Ja, i augusti är vi tillbaka i stan igen. Kluvet. Maken vill stanna här, gillar solen och det bekväma livet. Själv är jag stressad över att sonen måste få mer träning. Dessutom saknar jag att ha kollegor och en arbetsplats. Vet inte om jag är riktigt lika sugen på att faktiskt arbeta, haha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: