Att man inte fattar vad man slipper utsättas för, som vit

De där små orden, som folk tycker är helt oskyldiga. Fast de inte är det. De där farliga små orden som sipprar in i självkänslan och blir en del av den man är. Det är det som är mitt jobb att hjälpa till att stoppa. Så att de slutar komma. Så att jag inte låter det sippra in i Mimmis självkänsla och bli en del av henne. Kanske kommer inga fler ord för oss. Det vet jag inte idag, men med tanke på berättelserna jag hör runt omkring mig som får en att ramla baklänges, så måste de stoppas. Nu. Det där farliga att man inte ser så allvarligt på det, att man inte vill bli medveten om att vissa ord och vissa partier är rasistiska, främlingsfientliga, farliga. Att inte höra det när man säger det. Att man inte fattar vad man slipper utsättas för, som vit. Det är skrämmande. Tycker jag. Det är så färskt och obehagligt att jag nu varje dag när jag åker tunnelbana tittar mig omkring och undrar vilka i den här vagnen som är, de är inte ens värda att skriva ut namnet på. 

Jag tror egentligen inte att nånting händer bara för att mina fingrar smattrar sig fram bland bokstäverna, men ett sandkorn här och ett där, kanske kan bli ett sandslott. Vad vet jag. Kanske sipprar det in nånting nånstans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: