Inbrott, avbrott, utbrott

Ett ljud hördes. Alldeles för högt, som ett barn som ramlat ur sängen och slagit sig jättehårt. Pang bom. Micke går upp och kollar. Men alla sover som stockar. Ingen har trillat ur sängen. Inte ens jag. Sen ett ljud till. Det kommer från förrådet. Det hörs när man ligger och försöker sova i rummet intill. Det är någon i förrådet. Micke går ut på gatan och ringer polisen. Typ i bara messingen skulle man kunna säga. Mitt i natten. En polisbil kommer. Kors i taket. Micke hör fler ljud. Sen tystnar det. Polisen tror inte att nån är kvar. En till polisbil kommer. Med en spårhund. Sen en pikébuss. I full mundering. Dörren öppnas och smäller igen, på andra sidan förrådet. Och den första polisen rusar genom förrådet, ut på andra sidan, hoppar över staktet, över skolgården, in i skogen. En polisbil följer efter. Spårhunden börjar jobba. Först i förrådet, och sen vidare ut i skogen. Spåren slutar vid sopsäcken med campinggrejerna. Allt är kvar. Utom sovsäcken. 
 
Han kanske bara behövde nåt att sova i. 

 
Jag sov mig i genom hela nattens drama i förrådet. Jag som brukar vakna bara Molly tänker tanken att vända sig om under sitt rasslande täcke. Typiskt att missa alltihop. 
 
Just ja, så var det strömavbrott också, så klockorna stannade och netflix la ner, precis när vi skulle kolla näst sista avsnitten på första säsongen av Homeland. Grrr. Men det fick lösas med en liten sladd och ett äpple under datorn så att den kunde hänga ut lite fint från skåpet och ha nåt att luta sig mot. Då funkade det.
 
Och utbrott får man på alla hugg från främlingsfientliga partier som tjatar om att det är så obekvämt med tiggare i tunnelbanan och på gatorna. Jag kanske inte vet var jag ska titta eller hur jag ska göra när jag går förbi en människa på gatan som inte har nånting. Men hur obekväm jag känner mig hör ju inte hit. Inte hur obekväm du känner dig heller. Hur kan det bli valaffischer av folks obekvämlighet? Min obekvämlighet är ju ingenting i jämförelse med hur de måste känna sig. Hur jävla obekvämt måste det inte vara för dem? Att sitta där. Organiserat eller inte. Jag får ta min obekvämhet och skruva den ett varv. Utbrott får man. 
 
Rör inte sågen. Jo, rör sågen och såga av benen på bordet så att myranstolarna passar och slipper stapla sig längst väggarna. 
 
Tacksam är man. För allt man har. Sol, barn, Micke i bara messingen (!) myranstolar, sovsäckar, ja, nu är ju en stulen i och för sig, och Netflix, och den hoppade ju ur från TVn i och för sig, men ändå. Tacksam är man. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: