Det är inte du som bestämmer om något är kränkande för någon annan

Idag var jag på kurs. Igen. Eller föreläsning. Och lyssnade på en person jag beundrar. Det ger mig mycket. Det står på min måbralista. Att göra saker som är viktiga för mig och betyder nåt för mig. Jag lyssnade på författaren till Gul utanpå, Patrik Lundberg. En eftermiddag om rasism. Det som berör mig så mycket. På djupet. Det som gör att mitt hypervaksystem sätter igång så fort jag går utanför dörren. Ifall att det kommer. Nåt obehagligt som jag måste konfrontera. Överrumplingseffekten. Jo, den har jag stött på. Minsann. Jag vet aldrig när det händer. Om det händer. Kanske händer det aldrig oss igen. Vem vet. Men hypervaksystemet är påslaget. I fall att.

Patrik beskriver två skrik. Hans eget när han föds och hans biolgiska mamma när hon föder. Och skriket när de lämnar varann. För alltid. Och det känns i mitt mammahjärta, aj. Vilken smärta. Att kyssa sin nyfödda bebis i pannan, för första och sista gången. Och sen är han borta. För alltid. Jag lovar att aldrig sluta tänka på mamman som födde Mimmi. Patrik beskriver frågan om sin ”riktiga” mamma, den som redan har börjat komma till oss. Nu har han svaret. Han har fyra föräldrar. Det är så det är, sen har han själv lärt sig att förhålla sig till det. För det är så det är. Jag tycker att det var ganska fint. När han sa det slog det mig, för andra gången, att jag faktiskt aldrig tänkt tanken på en biologisk pappa. (alltså inte helt sant, eftersom jag då har tänkt på honom en gång tidigare). Ingen av hans riktiga mammor blev mindre riktigt jämfört med den andra. En gav liv, en gav liv. Kan man säga.

Jag aldrig vara i skottzonen. Som mitt barn. För jag är vit. Min yta är norm. Men det är jag som har ansvaret för mitt barn och är det skottsäkra västen, som ska stoppa kulorna. När de kommer farandes mot Mimmi. Eller nån annan som är i skottzonen. För att hudfärgen inte är likadan som min.

Vi fick se The doll experiment. Mörka barn fick titta på ljusa och mörka dockor och svara på frågor som nice doll, bad doll, cute doll, ugly doll. Resultatet var skrämmande. Den sista flickan såg helt förstörd ut när hon svarade på frågorna och pekade på dockorna. Själv tycker jag att den ljusa dockan såg skitläskig ut, en evil doll, en sån där i en skräckfilm som man inte vill träffa på. Men den ansågs vara den söta. Samhällsstruktur som aldrig går ur.

Och jag kunde inte beskrivit det bättre själv, än krönikör Mirijam Geyerhofer. Är ni höga på socker hela bunten? Ni som firar bakverk som är kopplat till slavhandel? Och det spelar ingen roll om du lägger noll värdering i ordet, om du inte menar nåt, om det hetat det i alla tider, om du känner nån som inte blir kränkt av det, det spelar ingen roll, det är inte du som bestämmer.

Jag vet ju det här, men det är på nåt vis skönt att få det upprepat på för mig. I krönikor och på föreläsningar. Att rasism är alltid rasism. Det finns inga gråzoner. Inget nja. Rasism är rasism. Vad man än tror sig tycka. Skönt att höra då man kan känna sig ganska ensam när man reagerar och agerar.

Och det är sjukt jävla sorgligt att det finns öppna rasistiska partier som folk på allvar sympatiserar med medan trollen på facebook fortsätter hävda sin rätt att kalla ett bakverk för vad de vill.

Jag kan inte begära att det ska angå nån annan. Jag förstår att man har fullt upp med sitt eget liv. Men det angår mig. Och det borde angå alla.

Nu ska jag gå och fira morotskakans dag. Mums.

4 kommentarer

  1. Nej, inte en kotte kan avgöra det! Jag hade en lång och ilsken diskussion om det med en släkting till maken igår. Arg, var jag, förbannad, ilsk! Jasså, vad tycker jag då, du som vet vad jag tycker… jag är inte rasist men det verkar du veta att jag är… Mitt svar blev: Jag vet inte vad du tycker att du är men jag hör och ser vad du gör och vare sig du är smart nog att begripa det eller inte så är det du gör och säger rasistiskt. Är du inte smart nog att begripa det så tycker jag du ska se dig om och läsa på och hoppa ur din bubbla.

    Ilskan bubblar i mig bara av tanken. Man skämtar inte om hudfärg. Punkt. Jag skiter i att skämtet för dig handlar om ett bakverk. Punkt. Det handlar om att namnet på bakverket är inblandat i skämtet och vad sjutton har det namnet med choklad att göra???

    Ja, så höll jag på och just nu känns det väldigt bra att jag blev förbannad och ställde ultimatum. antingen respekterar du oss och slutar upp med idiotin eller så vill vi inte träffa dig och då håller du dig väck när vi hälsar på släkten. Det är vårt ultimatum nu och alla i släkten vet det. Vi är benhårda.

    Kämpa på!

    1. Jag läste om det där på fb. Vilket skit. Ta bort dem, så känner jag. De förtjänar inte mer än en enkel förklaring och fattar de inte det är de inte värda att ödsla tid på. Tycker jag.

  2. Vi ställer ultimatum. Kan de inte tänka vettigare vill vi inte träffa dem. Tyvärr våldgästar de när vi hälsar på släkten. Det gör oss ännu argare. Dubbelt upp respektlöst. Suck.

    1. Verkligen suck…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: