Och jag insåg hur mycket mer kraft det tar, att tyda Molly

Det var när hon inte var hemma som jag insåg det. Hur jag längtade efter henne. Hur jag är inprogrammerad att scanna av varje rörelse hon gör, varje sekund är jag på helspänn, med tentaklerna utåt, jag scannar av varje ord hon säger och inte säger, varje handling, för att alltid ligga steget före och tyda henne. För att underlätta för henne och för omgivningen. Det var när hon inte var där som jag insåg hur axlarna sjönk ner, hur annorlunda jag kände mig, hur lätt jag kände mig, hur jag slappnade av. Och jag insåg hur mycket mer kraft det tar, att tyda Molly. På några dagar hade jag glömt bort håret, vattnet, orden som inte kommer, sömnen, kläderna. 
Och jag jämför med Mimmi. Som är som en öppen bok där det inte behövs några inre verktyg för att tyda vad hon vill. Det står klart och tydligt på varenda sida i hennes bok. Det hörs och det syns. Inget är osynligt. Bara synligt och enkelt. Det krävs liksom ingen akrobatik och jag behöver inte vika mig tredubbel för att förstå. Det är ett under. Att få andas i det.
Sa hon och det dåliga samvetet spikade fast sig i axeln. Får man verkligen vila ibland?
Och den där sprickan i berget blev allt lite djupare. 

4 kommentarer

  1. Om man inte får vila ibland når tillslut sprickan i berget fram till en och den som går itu äran själv. Säger hon som sitter och väntar på sitt bagage, som på nålar, längtande efter den där att tolka, efter en helg iväg. Nödvändigt för att orka i längden.

    1. Va härligt med Amesterdam! Älskar Amsterdam! Ja, visst är det så att man måste ta en paus. Kram

  2. Katarina · · Svara

    Tror det är bra att vila och längta.

    Har unnat mig tre timmars barnvakt här idag. Som hemmafru utomlands har jag all tid i världen att ta hand om min son. Har inte behov av att uträtta något viktigt ärende. Sitter här istället och slösurfar vid poolen. Släpper på ansvaret och vaksamheten. Det ständiga tolkande. Reflekterar över gårdagen som blev en konflikthärd med skrikande icke-pedagogisk, frustrerad mamma (Näe, ingen ‘guldananas’ till mig på läääääääänge).

    Längtar efter honom nu. Idag blir en bra dag.

    1. Va underbart det låter att vara hemmafru utomlands! Min man var hemmaman och hemmapappa med Molly när jag jobbade i Melbourne i några månader för några år sedan. Det var underbart!
      Ja, det är skönt att vila från vaksamheten och tolkandet ibland. Man behöver nog det (så att man får den där guldananasen nån gång!)
      Hoppas idag blev en bra dag! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: