Va f**n har vi gjort?

Förlåt Mimmi. Va f*n har vi gjort? Tänkte jag när vi tittade på Raskortet på svt. Och ville bara gråta. Och blev alldeles kallsvettig inför tanken att vi tagit Mimmi med oss från Nigeria och satt in henne i vår värld. I ett samhälle som vi tror är öppet för alla, internationellt och jämställt. Shit va man bedrar sig. Det har vi redan fattat. Men ändå. En värld som inte alls är öppen för alla människor. Som är full av vanligt folk som tror sig vara värda mer. Som inte tycker sig vara rasister, som inte menar nåt illa med sina ord, men som vägrar ändra ordval. Som inte säger nåt. Som trycker ner. Som förminskar. Som avvisar. Som suckar. Som vänder bort huvudet. Som inte ser. Som inte gör. Som inte hör. Som håller tyst. Som applåderar.

Och min uppgift som mamma till Mimmi fick ännu en dimension. Igen. Och jag fick svårt att se hur i helskotta jag ska kunna ge henne den styrkan. Att stå upp sig själv. När inte jag är där och gör det åt henne. Och Mimmi fick ännu en uppgift. Att stå emot och stå upp, för sig själv och sitt värde. I ett samhälle där alla inte är får vara med.

Mimmi kommer i och för sig ta världen med storm! Men ändå!
 
Så vår debatt snurrar snabbt vidare. Jag kommer aldrig sätta mig i en diskussion om användningen av vissa ord, för det finns inget att diskutera. Det är bara nej på den frågan. Jag har rätt. När diskussionen sätter igång att det är ett ord som alltid funnits och att det sas ju på åttiotalet och DOM tar inte illa upp för det, DOM kallar ju varann för n-ordet, så DOM blir ju inte kränkta och man säger ju blekisar också, och det kränker ju inte. Vilka DOM? Och bla bla bla. Whatever. Så håller det på, som ett moment 22 i motvind. Och just användningen av n-ordet är bara ett av många sätt att kränka människor. Det finns ingen början och inget slut.
 
Va f*n har vi gjort? Så, jag kan lugnt säga det igen, mitt krig har bara börjat. 

4 kommentarer

  1. Första hösten hemma gick jag runt i en känsla av panik. Det knöt sig i mig. Precis som du beskriver. Jag ville bara sitta med E i famnen och skydda honom från allt ont. Bort alla dumhuvuden som tyckte sig ha rätt att avgöra det ena och det andra. Sedan kom julen, Kallejulen och jag visste varken ut eller in. Några sekunder i ett korkat TV program och så betedde sig folk som att domedagen var nära.

    Hur kunde jag vara så urbota självisk och utsätta detta underbara barn för Sverige? Då och då grips jag av paniken. Varför? Varför ska hans hudfärg synas på detta vis. Inte att den finns men att den gör en sådan skillnad. Att han inte är en i mängden främst utan att han alltid är sin hudfärg. En skillnad jag själv är och alltid kommer vara förskonad från, jag är ju normen. När någon säger färgad om honom, är jag då ofärgad?

    Så kommer skuldkänslorna. Sedan ilskan. Det är inte jag som gjort fel! Det är inte jag som gjort fel! Det är alla andra, de som tror sig vara utan fördomar men som hela tiden behöver kommentera honom som avvikande och alla de som tycker att de har rätt att ständigt klappa på hans hår. Skulden är inte min. Han tar redan världen med storm men han kommer bli behandlad orättvist. Det gör mig så arg. Så makalöst arg!

    1. Jag håller med dig Karin, jag kände och känner precis så. kram

  2. Christina · · Svara

    Om du som förälder ger ditt barn en trygg uppväxt i er familj, där alla är lika värda och den lilla människan bygger upp sitt självförtroende så hon/han känner sitt värde så finns det inga hinder för en hudfärg. Det finns bleka och färgade människor överallt och hur man blir bemött beror oftast på den egna självkänslan.
    Har du en känsla av att vara värd allt i denna värld så är du det. Oavsett hudfärg måste vi uppfostra våra barn till att tro på sig själva och få dem att förstå hur viktiga de är i denna värld oavsett vilket land vi bor i.

    1. Absolut är det så! Men själv tycker jag inte att det bara hänger på självkänslan, jag tror att det hänger på mycket mer än så, och att så mycket annat runt omkring också spelar in. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: