Med 6 ord

Hur skulle jag beskriva mig, mitt liv och det som format mig, med 6 ord? Bra fråga. Som väcker många tankar.
Man kanske förändras hela tiden. Det gör man nog. Erfarenheterna kommer och går, och bygger på och bygger av, slipar en, gör en hård som sten eller kanske svag. Om jag skulle beskriva mig och mitt liv och det som gjort att jag blivit jag, drar alla tankar direkt iväg till syskonförsök och diagnosletande. Hittar inget annat att beskriva mitt liv med. Det är ju inte egenskaper direkt, men det är jag. Den tiden har satt sina spår, definierat mig och färgat mig. Den där tiden innan känns så långt borta, när jag tog mig till USA, till Frankrike, till London, läste språk, formgivning, reklam, höll på med konstprojekt och fotograferade, när världen låg för mina fötter och jag var så nyfiken på allt som fanns i den. Jag upplevde mig själv som kreativ, modig, konstnärlig, med så mycket energi och tro och hopp, allting var möjligt, världen var underbar, ingenting omöjligt, jag ville uppleva allt, göra allt. Trodde utan minsta tvekan att det går att göra det jag vill. Det där började suddas ut under åren då allt jag gjorde hade med diagnoser och ivfer att göra. Det tog bort nyfikenheten och modet och ersatte det med ett utdraget kämpande. Den ena ryggsäcken har jag släppt. Nånting som jag lärt mig av livet är att allting kan vända, på en sekund, genom ett telefonsamtal, var hoppet, tron, nyfikenheten tillbaka. Men den andra ryggsäcken blir kvar. Den som är full av att leva i närheten av både en och två diagnoser. Den kommer fortsätta definiera mig, färga mig, forma mig. Den går inte att plocka av, ta av sig, ta bort. Den är där och har blivit jag.

Jag kanske är hård mot mig själv. Det är klart att det nog finns lite nyfikenhet, tro och hopp kvar.  Men det är intressant att tänka på det, hur jag på en sekund såg meningen på sex ord som beskriver mitt liv och vad som format mig: Ivf, ivf, missfall, utredning, autism, adoption.

Om jag ska klura till det lite och se livet från den ljusa sidan så blir det nog:

Jag har fått två riktiga barn.

BildBild

Me, my selfie and I

 

2 kommentarer

  1. Tina Bergström · · Svara

    Dina ord går rakt in i mitt hjärta. Jag förstår dina tankar mycket väl, ingen som gått i dina skor vet hur galet tufft det har varit och är…. En vacker dag kommer du inse vilken otrolig styrka och drivkraft du har har inom dig, hur många skulle klara av allt du/ni gått igenom??
    Så luta dig tillbaka och ge dig själv credit….nyfikenheten och modet finns där men vilar och kommer tillbaka.
    Tina<3

    1. Tack Tina, va gullig du är som skriver så. Du förstår verkligen precis vad jag menar. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: