Jag brukade drömma

I drömmarna jag tappade alla mina tänder. Jag tappade tänder och tuggade på grus och småsten och spydde. I drömmen gömde jag mig bakom tunna träd, och hoppas att ingen såg, när jag försökte spotta ut gruset och småstenarna och tänderna. Jag spottade och spydde, men hur det än var tog det aldrig slut, det kom bara mer, metallsmak och kalla stenar. Jag drömmer aldrig om tappade tänder och kallt grus längre. 
 
Nu hinner väl inte drömmarna ta plats längre, för jag är uppe och springer stup kvarten på nätterna. Och när jag varit uppe gång tre, fyra,eller fem, och sitter och fryser på ett fuskfårskinn på ett kallt golv bredvid Mollys säng, då struntar jag i sovreglerna som ska göra Molly mer självständig och lägger mig bredvid och så sover vi de få timmar som är kvar. Så drömmarna hinner inte ikapp. Längre. 
 
Jag börjar bäva för kvällarna och nätterna. Jag kan inte sitta där mer, det kryper in under skinnet och det kliar i kroppen. Jag kan inte gå och lägga mig, vågar inte somna, det är ingen idé för plötsligt står hon där. Och jag måste upp. Igen. Och göra om allting. Igen. Jag känner mig inte som jag själv på nätterna. Jag vet inte vem det är som flyttat in i kroppen. 
 
Nästa vecka ska vi pröva nåt nytt. På torsdag kommer det. Det magiska täcket. Som jag sätter allt vårt sovhopp till. 
 
Dagens! 
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: