Somebody stop me

Jag ser rött. Det är de blinkande lamporna som räknar ner tiden på Mollys timstock och det är högarna av röda lappar med siffror på som jag släpar hem varje dag. Jag måste ha för mycket tid, eller har det rullat för många miljoner fram och tillbaka den senaste tiden, eller har jag fått fnatt och köpdjävulen har flyttat in. I min garderob. För jag släpar hem kasse efter kasse. Och river av röda lappar. Alltid röda lappar. Tur att jag har is i magen i alla fall och väntar på streckbänken tills de ropar ut att det är halva priset på rean. 

Och så gör jag några fulingar, köper en skjorta i fel storlek på halva reapriset och går till en annan affär utan rean och byter till rätt storlek. Undrar vad det är för vitamin som saknas, när det måste fyllas på i alla garderober, mest min. Det kanske inte är en vitamin som saknas, det kanske är bloggen min syrra skickade som jag blivit besatt av. Från och med nu byter jag namn till Jules, i alla fall när jag kliver in i garderoben.

Bild

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: