Hur kan nåt som är så tunt som en femtedels millimeter skapa så mycket fruktansvärt? Långt långt tillbaka i historien, och fortfarande idag. Hur kan något så tunt bli så debatterat och hatat och fruktat och skapa så mycket rasism och människoförtryck? Det är så man baxnar häpnar och ramlar av stolen. Hur kan man leva kvar i gamla ordval, förtrycka, se ner på, sortera ut, göra ett vi och dom av hela världen. Som att stänga ner tiden, sluta titta på klockan och inte inse att vi är i framtiden nu, vi har kommit ända fram till året i år, och människor blir fortfarande utsatta. Har har god lust att ruska om hela den dumma världen och alla däri som inte fattar. Att alla har lika stort värde och har lika stor plats och rätt att finnas och födas och leva och vara i vår värld. En värld som tack och lov inte är färgmatchad på nåt sätt. Jag är så stolt att jag nästan spricker att min familj inte är av blågult blod längre, utan att det nu för tiden rinner afrikanskt blod i mina ådror, att mitt hjärta flyttat till Nigeria, att min egen grisrosa hudton som färgas röd i för mycket sol, inte längre bara är grisrosa. En femtedels millimeter.
