Jag har hittat vårt kråkslott

Jag har hittat vårt kråkslott. På den ruffa gatan, där tiden satt sina spår, där husen förfaller och rosten ätit sig mätt. Där bakom den höga rostiga stålgrinden med de tjocka kedjorna vill jag låsa in mig. Där skulle jag vilja bo. Och sitta uppe i tornet och titta ut över havet och se solen doppa sig bakom alla dyra båtmaster. Titta åt andra hållet och se bergen som reser sig ur havet. Och se molnen som lagt sig att vila på toppen av bergen. Och bara låta timmarna ätas upp. 

Om jag kunde byta liv. Eller köpa det den där förfallna stenrucklet. Som ligger vid den djupa ravinen, vid en väg där man inte får plats att mötas. Där skulle vi kunna bo. Och leva. Livet är för kort för att åka tbanan till och från Hökarängen. Om livet var längre, visst, då skulle det vara ok att sätta sig på tuben. Men det tickar på så fort och det är så lätt att fasta, rota sig, rosta in sig i sitt eget snurrande vardagshjul, och som en gnagande hamster springer jag fortare och fortare. Och fastnar mer och mer. Man kommer liksom inte loss. 

Men vad gör man mer i ett kråkslott? Hänger upp en kristallkrona och jagar Mimmi så att hon inte faller ut genom fönstret eller ner för trappan och fångar utbrott. Och vad gör man i ett ruckel vid ravinen? Lagar de stora hålen i väggen och jagar Mimmi så att hon inte halkar på en stenbumling och ramlar ner i ravinen, och fångar intryck. Och vad gör man mer på t-banan till och från Hökarängen? Snart landar jag igen och får ihop alla tankar som spretar åt alla håll och kanter.

BildBild

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: