Vi är på vår första utlandssemester

Vi fyra m. Och allt är precis så annorlunda från hur allt var innan som vi hade trott. Vi får börja om helt från början. Att resa är inte detsamma som det var. Vi har att lära från varje ny situation, det som förut var så enkelt, har nu komplicerats upphöjt till två. Men skam den som ger sig! Varje dag en utmaning och ett äventyr. Ibland enkelt ibland komplicerat. Och alltmedans dagarna går är jag så tacksma för att vi tog med Molly överallt från allra första början, så att hon trots allt känner igen sig i resandet.

Allting vill ju alltid blir lite komplicerat. Sånt där som man kan skratta åt efteråt. Vi kommer sent som tusan efter att ha spenderat en dag inplankandes på fina resorten i Cala d´or där hela tjocka släkten bot. Kommer till det sen. Våra fina solstolar hade blivt paxade med handdukar redan innan frukost, och det är vi glada för för vi fick sitta på första parkett. Precis vid poolen. Plankarna. Vid poolkanten. Och vi hinner knappt få på Mimmi puffar förrän hon fullkomligt flyger ner i poolen, och likaså Molly, som nu för tiden inte behöver puffar. Fem timmar senare ligger fortfarande Molly i vattnet. Med undantag för en kisspaus som slutade i utbrott och istället för att hinna fram till toaletten på närmsta restaurang fick Micke agera toa. Under dessa fem timmar hade vi ögonen med oss så pass mycket att vi såg i blicken på Mimmi att det var dags för bajsfest, och drog upp henne obemärkt ur poolen med baddräkten lite halvfull om man så säger. Två gånger hände det. Men vi hann båda gångern. Pluspoäng till oss.

 

När vi kom tillbaka till Palma checkade vi in på hotellet. Sent. Efter elva. Så fort jag satte ner min fot i rummet satte de illmarkiga energierna igång och spöka. Energierna, karman och jag blev inte sams. Det kröp i hela kroppen av obehag. Och så fort vi lagt huvudet på kudden så brakade det loss i rummet bredvid, fyra högljudda tyska turister satte igång och festade loss. Rejält. Men eftersom jag inte vill vara sån (Micke vet precis vad jag menar) så låg jag snällt kvar i sängen och lyssnade på eländet och tänkte att det löser vi imorgon. Men plötsligt är det nån annan som får nog coh rusar upp till receptionen och säger att i måste byta rum NU. 

Och så där. Mitt i natten, efter midnatt, packar vi ner allt vårt pick och pack igen, och när vi dragit ut väskorna i hallen säger Molly: Glöm inte Mimmi! Glöm inte Mimmi!

Molly är helt fenomenal på detta. Under hela flytten var Molly ute ur sitt gökur, som vi brukar säga. Pratade fullständiga långa meningar, packade, bar, fixade. Och vi stod och gapade. Så där som vi gör när hon kommer fram. Gapar av tacksamhet och försöker minnas allt hon säger. 

Så vid halv ett hade vi fått ett nytt rum. På en annan våning. Och energierna och karman där inne tog emot oss med öppna armar. Lycka. 

BildBildBildBild

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: