Rakt ner i min verklighet

Istället för att grotta ner mig bland Hollywoodfruarna bytte jag motvilligt kanal och ramlade rakt ner i min egen verklighet, hamnar i en dokumentär om barn med autism, och det fascinerar mig så klart. Och så sitter jag där, långt ifrån hollywoodglamouren och känner så väl igen mig. Jag känner igen gesterna, har gjort dem oändligt många gånger, jag håller ut armarna och säger med inlevelse att ”spektrumet är såååå hääääär stort”. Jag känner igen pappersmuggen med kaffe ihop med den djupa sucken och den osynliga önskan om att allt ska vara som vanligt. Att ens barn ska kunna göra det som andra barn gör.

En mamma säger ”God made him this way to teach me a lesson”. Sen går de till kyrkan och hoppas på ett mirakel. Hjälp, vad är det jag ska lära mig? Tur att jag inte tror på det sättet.

I dokumentären ser jag en röd tråd, en sak som de flesta har svårt för, var de än befinner sig under det breda autismspektrat. Dessa barn har svårt att få ihop det när det sker en förändring. När en aktivitet går över i en annan. Då blir det kortslutning. En explosion. Strömmen bryts. Utbrott. Frustration. Känner igen oss. Ser samma explosioner och kortslutningar hos Molly.

Sen måste jag snabbt tillbaka till Hollywood och förbanna mig över fruarna. Livet är högt och lågt. Och allt däremellan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: