Jag tycker ofta att borta är bäst. Borta, där allt rinner av och försvinner och det oklara blir klart. Borta där andra finns. Undra varför det är så? Jag tycker om små hotellrum, där allt är inom räckhåll, där vi har några saker var att hålla reda på. Enkelt. Simpelt. Och utrymmet är istället tiden och luften och tankarna. Här och nu.
Molly och jag hade det galet härligt på Ljusterö.
(Fotade med ipaden, då telefonen badade i poolen och sen i ett paket ris. Det enda som inte verkar fungera nu är telefonen, det som den var till för från början. Men jag kan höra med högtalarljudet, och då hör alla andra också, och jag som har telefonskräck i vilket fall som helst.)
