Ibland är det så vackert att man tappar hakan. Även när inte himlen är knallblå och termometern når upp över 20-strecket. När himlen spelar för oss står vi still och iakttar.
Och kanske spelar vi med lite grann. På några höga oktaver sjunger Mimmi tills tårarna sprutar och det rinner i hennes öroninflammerade öron, och Molly dansar en dans under molnen och skrattar sig själv ner i det kalla sköna vattnet.
Det är sommarliv och det är sommarlov.
Magiskt!
Kram