16 juli 2012

Idag för ett år sedan hade vi andan i halsen och stod med ett antal a4papper i handen fullklottrade med allt vi skulle komma ihåg att packa ner inför vår livs största resa. Vi packade vår BB-väska. Inte med mjuka tofflor och mysbyxor, yasuragimorgonrock, nyinköp cdspelare och cdskivor med föda-barn-musik, godispåsar och nagellack. Nej, a4papperna var fullklottrade med det vi skulle ha denna gång vi skulle få barn. Myggnät, malariatabletter, mattermos, silvertejp, multitoolverktyg. Och tusen andra viktiga saker. Jag skrev dit saker på listan, packade ner saken, strök från listan, plockade upp en grej och la nån annanstans, strök ett nytt streck på listan. Tills slut visste jag inte vilket av de överstrukna strecken som gällde. Tog ett djupt andetag och hur jag än jobbade med andningen från profylaxen som jag lärt mig på kursen så kunde jag inte andas. Jag hade ont i magen, nervöst ont, förväntansfullt ont. 

Det var svårt att komma till ro den där kvällen för ett år sen efter att vi hade packat. De överstrukna orden på listorna hoppade framför mina ögon ungefär som tetris gjorde en gång i tiden. Jag somnade väl till slut och visste att snart vaknar jag och då är det dags.

Dags för vår livs största resa. BB-väskan var packad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: