Det är så fantastiskt när Molly är med. Och pratar och leker och frodas. När det händer glömmer man liksom bort svårigheterna och hur det kan vara. Och lever.
Och blir så tacksam för att hon gjort sin röst hörd. När saker och ting inte fungerar undrar jag om vi gjorde rätt. I samma sekund som tanken poppar upp i huvudet begraver jag den, för jag vet att vi gjorde rätt. Mimmi är vad Molly behöver för att göra sin röst hörd. Mimmi har gett Molly en röst.
En rad i Trullesången stämmer så bra: I huset där ingen förut sa ett smack, där hörs nu en väldigt massa tokigt snack!
