Har aldrig sett nåt liknande

Jaha, dagen var kommen då vi skulle på återbesök till läkaren som utförde gastroskopin, och vi hade väl inga höga förväntningar, bara höga förhoppningar om att det skulle finnas nåt som kunde botas. 

Så var inte fallet. Förhoppningarna och vi föll platta som pannkakor och återigen ringer orden vi hört så många gånger i alla sammanhang i våra öron, som ett eko som studsar mellan bergväggarna, ”det är väldigt ovanligt”,  ”har aldrig sett nåt liknande.” Vi är ju inga läkare och detta har inget namn direkt så, men hennes magsäcks slemhinna är förtunnad, och det är tydligt bara något man vid nåt tillfälle sett hos äldre människor, inte ofta och inte hos unga personer. Och det finns ingen som vet nåt om det. Och inga botemedel.

Så labyrinten som jag för några dagar sen tyckte var lite spännande, känns nu inte alls lika lockande att röra sig runt i. 

Tycker att det räcker gott och väl att försöka leva med Mollys utmaningar, acceptera dem, hitta ett sätt att leva i dem. Det liksom räcker. Nu får vi hämta ny kraft nånstans ifrån, och sätta igång vår egen forskning med vad detta kan vara och hur det kommer att bli för Molly, leta på nätet, fråga läkare, springa på läkarbesök, rota i massa nya ord.

Vi blev lite utmattade.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: