Återrapport nr 1

I 18 år framöver kommer vi att varje februari-mars göra en återrapportering till Nigeria om hur Mimmi har det här med oss i Sverige. Den första den mest ingående, då vi har haft socialsekreteraren här på möte och berättat allt om hur vi har det och hur det har varit. Jag förstår verkligen att det återrapporter behövs, då vi har flyttat Mimmi från ett land långt bort och hem till oss. Vi har försökt redovisa allt vi gjort och gör och hur hon äter, sover, mår, utvecklas, om hon varit sjuk, vilka läkarundersökningar som gjorts, vad de visat, vilka vänner och familj och släktingar hon har träffat, hur hon har tagits emot, av oss och av alla andra. Och framöver allt hur mycket vi älskar henne och hur glada vi är över att just hon kom till oss. Det slår oss varje dag, hur kunde det bli just hon?!! Med all sin energi och sin framåtanda, sin nyfikenhet och bestämdhet! Hur kunde det bli hon? Funderar ibland hur barnen i Nigeria matchas med familjerna, har inte fått nån klarhet i det. Är det bara slumpen, att när ett barn kommer loss för adoption, och vår file ligger överst i en hög med papper, matchas de då, eller läser de igenom våra papper och matchar med de barn som råkar komma loss just då? Betyder det att det kunde ha blivit en av alla de 7-8 barn vi träffade där nere och som fick sina föräldrar samtidigt som Mimmi fick sin? Kunde det varit vem som helst? Tappar nästan andan när jag tänker på att det kunde varit ”vem som helst”. (Alla barnen var supersöta och gulliga i barnhemmet, men ändå, svindlande tanke) På BB tänker man inte riktigt att det kunde varit den nyfödda som ligger i sängen bredvid… och ryser.

Hur som helst, återrapporten består av det som socialsekreterarens skrivit, tingsrättens beslut, vi har skrivit ett personligt brev och så har vi skrivit ut ett antal bilder för att visa vad vi har haft för oss det senaste halvåret. Det är detta som också utgör en stor stor skillnad mellan A- och B-barn. Vi kommer alltid få lov att rapportera allt vi gör och Mimmi gör, och redovisa för vårt liv för både Adoptionscentrum och för Nigeria. Tänker ibland att vad gör vi om Mimmi rymt när hon är 14 år och vi inte vet vart hon tagit vägen? Skriver man det då och hoppas på att det löser sig?

Framsidan på återrapport nr 1 pryds iallafall av vår nya svenska medborgare!

Bild

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: