Glad dag!

Vissa dagar chockar Molly oss genom att prata oavbrutet och med nyanser, och varje gång detta händer står vi som fågelholkar och bara gapar och undrar vad är det som händer. Idag var en sån dag. Det är de bästa av dagar. När vi får se en Molly titta fram ut sitt skal, när hon visar en sida som vi kan prata med, diskutera med, skämta med. En och annan tår från mamma och pappa av rördhet samtidigt som vi passar på att hänga med i hennes snack. Undrar alltid vad det är som sätter igång det hela, är det nån som trycker på on-knappen och hon är igång, vem är det så som trycker på paus resten av tiden? 

Idag visade hon så mycket av allt hon kan. Och hon kunde förklara och göra sig förstådd vid den enda lilla incident som hände, besöket på Ica där det är superviktigt för Molly att ha med sin docka, och få ta en liten barn-vagn och dra runt med. Med Mimmi tätt i hälarna blir det inte alltid exakt den vagn Molly hade satt sin gps på, och då spårar det ur, på en halv sekund. Men när Mimmi låg på golvet med blod på läppen och Mimmi och pappa gick ut och pratade så kunde hon göra sig förstådd och kunde visa både att hon var ledsen och att hur fruktansvärt viktig dockan är för henne, och hur viktigt det är att hon väljer vagn först. Och så kunde Molly och pappa komma tillbaka, och Mimmi hade för länge sen glömt att hon for i golvet och blodet var torkat och så kunde vi handla och fortsätta vår fantastiska dag med kommunikation.

Vi tror ju alltid att Molly är klar, att this is it, hit men inte längre. Men så är det ju inte. Det är ju inte rättvist att vi tänker så, för det är ju så att hon fortsätter att göra nya saker, säga nya ord, dra nya slutsatser, i sin takt, men dock en takt som går framåt, kanske ett steg bak och två fram, men ändå. Hon visar sitt jag i så många olika nyanser och det är ju det som gör en människa. Nyanserna. Och det är en dröm att vissa dagar känna att detta är inte slutet, det kommer hända mer med Molly! Det är bara att dansa med! Älskade unge!

Kanske var det generationerna som möttes idag som lockade fram vår Molly, kanske var det solen, kanske var det att vi fått några dagar av egentid, vi fyra, tillsammans och själva på några färre kvadradmeter, utan en massa krav på det ena och det andra, bara vi, fyra. MMMM. Vi hinner andas, hinner se, hinner vara, hinner lyssna, hinner minnas och finnas och uppskatta, vi hinner skratta, vi hinner ta allt i det tempo som just VI behöver, utan krav, stress, framtidsoro, bara vi, bara NU. Kanske är det då som Molly kommer fram.

Tacksam! 

Kyrkklockorna fortsätter att klämta i Stjärnsund och solen fortsätter att lysa över mormor Inga!

BildBild

 

En kommentar

  1. mormor · · Svara

    Underbar dag!
    KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: