Kugghjulen

Jag läser en del adoptionsbloggar av naturliga skäl. En del som har fått sina barn och som jag haft kontakt med medan vi väntade på Mimmi, där jag fick svar på en massa oroliga frågor som jag hade då, och en del där människor väntar på ett barn och en där en familj är nere i Lagos nu och hämtar sin lille kille som vi också lekte med och umgicks med när vi var där. Det är en underlig grej som händer när jag läser bloggarna där de som väntar skriver, för jag kan då nästan glömma bort att vi har gått igenom allt det där och tänker att jisses vilken stor resa de ska på, och så kommer jag på att jag har själv gjort det. På nåt sätt gick det väl så fort för oss de sista månaderna innan vi fick veta att vi hade Mimmi som väntade på oss, allt var liksom i sån rullning, att själva barnbeskedet landade som en blixt från klar himmel. Det var som att universums stora kugghjul hakade i varann och började rulla. Vi var ju mitt uppe i processen med äggdonation, den ena efter den andra som inte funkade, en blödning när jag åt medicin som skulle göra att inga blödningar kom, inbokade i estland för embryodonation, ett sista samtal med en svensk läkare för att få bekräftat att medicinen jag skulle ta var rätt, och så fem minuter efter att jag la på luren med den läkare så ringer adoptionscentrum och berättar om den då 11 måndaer gamla flickan väntar på oss i Lagos. Då brast det liksom, kugghjulen hakade i varann och allt som hade gått emot oss under våren var ju bara så här i efterhand tydliga tecken på vad som var på gång. Molly var med mig på jobbet denna dag, och vi stod på Seveneleven och köpte GB sandwich. På jobbet hade vi besök från två av de som var på mammaledighet så när vi kom tillbaka med glassen och det stora beskedet så satt hela redaktionen och fikade, och där satt Molly och jag med vår stora hemlighet och det bara bubblade i mig. Jag vågade inte gå in på mailen och kolla på den första bilden, Micke fick gå in i min mail och sen smsa mig och berätta om hon var söt. Till slut vågade jag öppna mailet och såg bilden laddas upp, helt magiskt. OM hon var! SÖT! Sötast! 

Bild

2 kommentarer

  1. Jag får en klump i halsen av glädjetårar som vill tränga sig fram. Ser framför mig dig på jobbet med tankarna på helt annat håll. Finaste lilla Mimmi.

  2. mormor&morfar · · Svara

    Det visar sig igen, som så ofta – det finns en mening med allt som sker. Vi gläds med er.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: