Mimmis och min lediga dag

Hur kan en mammaledig dag vara så fullspäckad av ingenting att jag inte ens hinner få i mig lunch? 

En mammaledig dag börjar natten. Valeria natursömnmedlet är slut så jag får allt ta och somna på egen hand. Min natt börjar alltid med att jag ligger vaken ett bra tag och försöker väl som barnen pussla ihop det jag varit med om under dagen och under livet. Mimmis natt börjar med att hon är helt genomförkyld och febrig och ligger bredvid mig när jag försöker lägga ihop min dag, och hon rullar varv efter varv, och natten igenom vaknar vi, sover vi, vaknar vi, sover vi. Detta gör att vi vaknar på riktigt senare och senare för varje dag. Nu är det runt halv tio. Och då hoppar Mimmi upp och hämtar mina glasögon.

Frukost ska nu intas, och jag skyndar mig att göra iordning hennes gröt, samtidigt som jag sätter på kaffet. Eftersom jag inte gör det tillräckligt snabbt hinner ett paket spagetti åka ut på golvet som Mimmi genast sätter igång med att smaka på! Idag blev det fem skedar gröt, sen var Mimmi färdig med just det tyckte hon. Då är det dags för mig att försöka samla ihop min frukost, helst allt på en gång så att jag inte behöver springa upp och ner för varje tugga jag ska ta, så jag gör iordning smoothie, och mackor, och vanligtvis vill Mimmi ha smoothie också så jag gör iordning till henne med, men idag vill hon inte ha. Hinner inte få i mig nåt innan det ska skäras upp ostskivor, det tycker Mimmi om, både att äta och kvickt släppa ner i mitt kaffe. Jag hinner inte ta en tugga av mackan förrän Mimmi sätter tänderna i den, det är ju i och för sig bra, men egentligen vill hon bara demolera den. Så jag dricker snabbt upp smootien och kaffet och slänger i mig brödsmulorna, sen är det över.

Idag var det samtal på listan. Måste-samtal. Efter månader av telefonskräck ringde jag iallafall en förskola och bokade en tid att gå dit, får se om vi får nån plats, det verkar väldigt långa köer dit, och får vi inte den vet jag inte vad vi gör. Så kunde jag stryka ett samtal från listan. Och ett till kunde jag stryka efter att ha stått i kö i tjugo minuter till skattemyndigheten. 

Tomt var det i magen och tomt i frysen och tomt i kylen. Då börjar operation matinhandlande. Det ger mig stora skälvan att fundera på mat, vet inte vad som hänt med det här med mat, men är totalt oinspirerad av mat, är inte sugen på nånting och orkar än mindre göra nånting. Men det är bara att klottra ner några rader på ett papper, samla ihop mjölkflaskan, majskrokarna, den sjungnaden hunden, blöjor och våtservetter och ta sig samman och åka till affären. Idag var det extra roligt då det vräkte ner snö och på radion ekade det av alla avåkningar och trafikolyckor, som jag hörde kulminerade i en krock med 100 fordon. Jisses. Vi skottade oss ut från ytterdörren till trottoaren, försökte hålla reda på nycklar, väskor, Mimmi och mig själv. Skottade vidare på trottoaren för att komma fram till carporten, skottade uppfarten, låste upp, fick in all i bilen, hann tappa bort nycklarna några gånger på vägen, fick i Mimmi i sin stol, gav henne den sjungande hunden och drog in backspeglarna och backade ur. Det gick bra!

Körde sakta och stoppade upp trafiken så lastbilarna fick köra om mig, de skrattade nog åt ”tanten” som satt där i framsätet med en stiglindberg-kudde bakom ryggen och försökte se ut  ur framrutan….

Handlandet gick bra. Kunde inte komma på nåting annat än köttfärs, så jag köpte mycket. Så nu blir det köttfärs tills Linas matkasse kommer på måndag. Jo, och så en vegetarisk lasagne som är supergod. Det är som med musik, hittar jag nåt jag gillar spelar jag det tills väggarna stänger av öronen, likadant med mat, den vegetariska lasagnen är i stort sett det enda jag kan tänka mig göra och äta.

När vi till slut kom hem igen hade det snöat så mycket att jag fick skotta trottaren igen. Men först skulle jag få ut allting ur bilen och in i huset. Jag börjar med att knäppa loss Mimmi, tar de två matkassarna och går och låser upp och slänger in dem, rusar tillbaka till bilen så att inte Mimmi tar sig ut på gatan, kånkar blöjpaketen, toapapperet och hushållspapperet (ja, vi har börjar med hushållspapper nu, hittar dock ingen hushållsrullehållare…) till hallen och halvvägs hör jag larmet börja tjuta högre och högre. Jag hade glömt larma av. Jag slänger mig på dosan och larmar av, men det räcker inte, larmcentralen ringer och vill ha den hemliga koden…. Skit. Den har jag totalt förträngt, så jag börjar febrilt leta i minnet och säger tills slut en massa siffror i lite olika ordning tills det blir rätt. Och pustar ut.

Då står Mimmi mitt i vägen, så pustandet får genast sluta.

Klockan har hunnit bli halv två, så det är mer än dags för lunch. Mimmi får potatismos, och idag funkar det, det gjorde inte samma mos igår. Tre portioner mos. Nej, jag vill inte ha, och är inte sugen, hungrig ja, sugen på mat, nej. Jag tänker att det är bättre att jag tar nåt litet när Mimmi sover. Ja, en timme senare har hon fortfarande inte somnat. Och jag gråter en skvätt, för jag är ganska slut, alltså mjölksyre-i-kroppen-slut. Och så somnar Mimmi. Tio över tre. 

Sen hann jag precis få i mig två mackor. I nio år har Anna Wahlgrens bok Barnaboken stått i bokhyllan, den har liksom aldrig kommit till användning då inget nånsin har passat in på Molly. Jag tänkte läsa på om ettåringen. Hann inte så långt, men hann stressa upp mig en del över vad man ska göra och inte göra med en ettåring, sen kom Molly hem!

Tänkte tanken att kanske skulle det vara gott med skink och broccolipaj till middag, jag var ju fortfarande hungrig. Men avståndet från att tänka tanken, till att göra pajdeg kändes plötsligt oändligt. Och då vaknar Mimmi, och efter att hon har sovit middag vill hon helst bli buren och då är det ju svårt att göra paj!

Det får bli några gamla prinskorvar som var över från i julas och så potatismos igen, det gick ju så bra med det till lunchen. Det är bara det att ikväll vill inte Mimmi ha potatismos, kanske för att hon ser små spår av morötter i den, och då är det tvärstopp med maten.

Molly ville bara åka pulka så hon åt några prinskorvar och sen var hon på väg ut. 

Jag drar till centrum och köper dekorplast för nu ska jag pyssla, eller det kan väl bli vilken dag som helst. Kanske imorron eller om ett år.

För att göra en lång historia kort: det ÄR underbart att vara hemma och ledig, men det tar också på krafterna på ett sätt som jag inte kunnat föreställa mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: