Om jag vetat då det jag vet idag

Då hade vi skickat ut detta ”pressmeddelande” till nära och kära och vänner. Vi har lärt oss mycket under dessa månader och lär oss hela tiden. Det är en oerhört svår balansgång att gå denna första tid med Mimmi.

”Pressmeddelande:”

Lyckan är fullständig, efter många års längtan och väntan har vi har fått en liten dotter och Molly har äntligen fått en liten syster! Ljuvliga liv! Vår lilla tjej har vi gett namnet Mimmi Eniola Moa, hon är född den 15 juni 2011. Hon har bott på barnhem i Akure och i Lagos. Vi kommer att vara med henne i 6 veckor i Nigeria innan vi får åka hem med henne.

Om ni vill hjälpa oss att göra vår första tid som familj så bra som möjligt ber vi er att läsa detta. Det finns saker man som omgivning behöver veta om hur det är att adoptera och att adopteras. Saker som är livsviktiga för Mimmis anknytning och hennes fortsatta liv i vår familj. Vi vill berätta lite om hur det är att ta emot ett adopterat barn och på det viset förhoppningsvis göra er införstådda med varför vi handlar eller reagerar på ett för er kanske märkligt sätt i vissa situationer framöver.

Mimmi har varit med om mycket i sitt korta liv tills hon kom till vår familj. Det betyder inte att hon har en ovanligt hemsk bakgrund, det vet vi inget om, men det är tufft för en liten människa att bli borttagen från sin biologiska mamma och få vistas på ett barnhem i många månader med många olika vårdare som spelar en viktig roll i det dagliga livet och skötseln av ett litet litet barn, barnen har fått kämpa hårt för att få uppmärksamhet och närhet, om de ens fått det överhuvudtaget och har sträckt upp sina små armar mot alla vuxna som kan tänkas vara en potientiell famn, de har aldrig ägt någonting, inte ens kläderna de har på kroppen Det är om möjligt lika stort att när man till slut finner ro i det livet, då ska det brytas upp och åkas vidare, och stanna med andra nya vårdare, och sen efter det möter man alldeles nya människor som förväntar sig att få bli de föräldrar man saknat. Människor luktar annorlunda, ser annorlunda ut, talar ett annat språk, ovanpå allt detta ska man göra en lång resa till ett främmande kallt land där det är mörkt mestadels av dygnet, där det är rent på väggarna och golven, där det finns möbler, en uppsjö av leksaker, rena kläder, det är många nya intryck för den lilla människan med Mimmis bakgrund. Med detta i åtanke förstår ni säkert att hur känslig och sårbar vår relation till Mimmi är i början, detta trots att vi spenderat över 6 veckor tillsammans i hennes ursprungsland. Det är viktigt för oss och henne att hålla antalet nya personer lite på avstånd till att börja med, vi vill ge henne en lugn och trygg start hos oss. Tillräckligt mycket är nytt för henne som det är ändå. Vår önskan är att få lite andrum och tid för oss själva och själva få känna efter hur det känns och vad som känns rätt i olika situationer med Mimmi, det är bara vi som kan göra det.

Som ni säkert förstår är det omöjligt för oss att i förväg veta hur lång tid vi kommer behöva innan vi känner att Mimmi är tillräckligt trygg och kan röra sig fritt bland nära och kära och vänner. För nära och kära och vänner är ni allihop, det är inte det det handlar om alls. Det är viktigt att omgivningen är förstående under den första tiden, som vi inte vet nånting om hur lång den blir. Adoptivbarn är alla olika och behöver olika lång tid för den nya anknytningen. 

När den första känsliga hemkomsttiden passerat vill vi precis som alla andra nyblivna föräldrar visa upp vår dotter. Däremot är risken stor att vi ett bra tag framöver kommer att hålla en viss distans mellan besökare och Mimmi. Givetvis menar vi inte att man inte får närma sig henne, men det är viktigt att inte ha en alltför nära kontakt, tex mata, gosa, trösta, byta blöja, söva och krama. Detta är nämligen några av de viktigaste tillfällen man har som adoptivförälder att knyta an till sitt barn.

Förhoppningsvis ser vi att Mimmi anpassar sig bra och att vi snabbt växer ihop till en familj och så småningom kommer vi troligen ha lyckats att ge Mimmi sin grundtrygghet hos oss, men innan vi kommer dit krävs som sagt en del hänsyn, förståelse och tålamod från alla er som är våra nära och kära och vänner. Allting vi gör måste få styras av vad vi känner är rätt för Mimmi. Det är en svår balansgång att gå.

Vi svarar gärna på frågor om ni undrar över något. Vi tar inte illa upp om ni undrar och funderar utan ser det bara som ert sätt att stötta oss i vår nya föräldraroll. 

”Slut på pressmeddelandet.”

Nu blev det ju inte riktigt så här. Vi valde att från början låta Mimmi vara lite öppen mot folk runt omkring henne, för det är så de har levt i Nigeria, inte bara på barnhemmen, utan i en by är barnen allas ansvar, så därför är det väldigt öppna där nere mot alla barn. Men vi har medvetet under hösten tagit det mycket mycket lugnare med alla möten och resor och träffar vi vanligtvis brukar göra, just för att när vi träffat för Mimmi nya ansikten kommer alltid de där små armarna och sträcker sig upp mot människor och det är det vi jobbar så hårt med att ta bort, då det viktigaste från början är att först och främst kommer till oss med sina uppsträckta händer. Adoptivbarn kan vara distanslösa och det är bra om nära och kära håller en viss fysisk distans till att börja med, tills barnet lärt sig vem som är mamma och pappa. Sen tycker vi att Mimmi har gjort stora framsteg, och är en glad och fin och väldigt härlig liten tjej och vi tycker att det ofta känns som att hon vet var hon hör hemma. Nu har ju alla träffat Mimmi, men trots detta kommer vi fortsätta på det nedtrappade tempot och fortsätta vara noga med att kontakten med nya människor och miljöer och nära och kära och vänner inte blir för nära just nu.

 

2 kommentarer

  1. Farmor & Kjell · · Svara

    Farmor tycker att ni tänker alldeles rätt och vill bara önska er all lycka i ert nya liv !

  2. Det tycker jag ni
    gjort, gör och ska fortsätta göra- rätt i.
    Ni ska bara ta det lugnt!
    Vi finns alla kvar när ni är redo.
    Kram på er

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: