Nu ger jag mig in i diskussionen

Jag har inte helt kommit fram till min åsikt i det hela som debatteras hett i media just nu och som härjar som en skogsbrand överallt man läser. Jag har haft svårt att hitta var jag står i det hela. Och om jag måste stå nånstans. Min första tanke var att Mimmi är ju Mimmi, tänker inte på henne som en färg, utan som mitt barn, och hon är en del av oss, hon är ju vår så det kommer inte vara nåt som vi behöver bry oss om. Men jag är säker på att vi kommer att få vår beskörda del av detta och kommer att få ta både det ena och det andra, så vi håller redan på att bygga upp ett försvar för att kunna hjälpa Mimmi på bästa sett när kommentarerna haglar.

Det jag tycker mig läsa är att istället för att censurera och ta bort det ena och det andra vill man samtala om rasism och alla säger sig vara säkra på att inte tänka rasistiskt. Men hur kan man slåss man som om det vore liv och död för Tintinbok? Och samtalet om rasism och dessa böcker görs i morgonsoffan dag efter dag endast med vit kulturelit. Det tycker jag är skit. Tintin bort eller inte bort. Den visade väl på hur samhället såg ut då. Och egentligen visar den säkert hur många delar av samhället och dess befolkning tänker och ser ut i dag. Och ska man dra det längre så får man plocka bort Pippi. Och reta sig på att den mörkhyade mannen i filmen Oväntad vänskap. Jag vet inte var gränsen ska gå. Det jag vill åt och det jag nu ser som en av mina uppgifter som mamma till ett afrosvenskt barn är att jag känner starkt att jag vill hjälpa till för att ändra bilden av hur man ser på folk. Och jag vill se fler olika tokiga och brokiga barn i vårt samhälle, i tidningarna, i böckerna, på affischerma och på biblioteken. Men inte porträtterat på ett nidbilds-sättet. Och vad gäller Tintin så kommer jag definitivt inte att läsa den för Molly och Mimmi, det finns ingen anledning att visa en bok för barn om hur vi har sett på ett folk historiskt sätt, en bok som visar folk på det sättet när det finns så många andra böcker att läsa för dem. 

Men jag kommer att gå och titta på Stinas film och Lilla hjärtat. och där känner jag starkt att tanken är god, där finns flera olika brokiga barn med, rosa och svarta. Men om jag var Stina och om jag hade kunnat ändra något så hade jag gjort Lilla hjärtat brun. Bara för att komma bort från just nidbilden.

Det får kanske växa fram en illustrerad barnbok om Molly och Mimmi, en rosa och en brun, två olika, brokiga tokiga M som båda får finnas och får ta plats i vår värld.

Diskussionen fortsätter…kanske imorgon. Kanske tycker och tänker jag nånting mer om det här då.

Bild

 

 

2 kommentarer

  1. Lillemor Näsman · · Svara

    Hej Maria! Du skriver jättefint och tänkvärt. Jag tycker att du skall läsa Jason (Timbuktu):s inlägg i debatten i dagens DN. Det slutar aldrig och man kan undra hur långt det kommer att gå ?
    Kram till dig och dina goa ungar!
    Moster Monie

  2. Läser ju lite här och var i din blogg, så där ostrukturerat och väldigt långt efter de har skrivits ibland, så här kommer en sen kommentar! 😉

    Åh, boken om de två brokiga, härliga, underbara, speciella, normala M&M vill jag läsa, läsa för G, läsa för mina syskonbarn, läsa för alla barn jag känner! Gör verklighet av den tanken, den boken behövs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: